Nu ska jag beskiva min skola från början till nu. 

Grundskolan:  Jag har aldrig haft nån riktig vän. på något sätt har jag alltid vart problemet, jag har alltid vart utanför. ända sen jag började skolan har jag vart den som alla retat. Från 6års till 9an. 

Jag förtsår inte vrf just jag vart utsatt för de. De finns många som rider precis som jag, men inte blir de retade på samma sätt.

Jag har blivit kallad saker som jag inte är, jag har blivit retad för mitt utseende, mitt intresse för hästar, allt.

Jag har vart retad i ca 10år. Ingen har lyssnat på om lärare har sagt åt dem, då har de bara blivit värre, jag har aldrig haft en riktig vän, som jag har kunna lita på,jo kompisar har jag haft men inte sanna, jag har blivit lämnad och ensam.

Jag har aldrig blivit omtyckt. Men på slutet av skolan har jag vell hittat några, men många av dom träffar jag inte särsillt  mkt.

Ingen förstår hur trasig jag varit under alla dessa år.

Jag har välldigt lätt för att tänka tillbaka ifall jag blir ensam men..

Nu: När jag började gymnasiet så har mitt liv förändrats,

Nu får jag äntligen vara den jag är. Jag har fått vänner för livet, som gillar mig för dig jag är. Jag behöver inte vara någon jag inte är. Jag kan säga vad jag tkr, jag kan göra de jag vill. jag har alltid nån jag kan prata och jag liter på dem jag är med.

Jag går på en skola som får mig att längta till skolan, jag trivs som fisken i vattnet.

Jag behöver inte vara rädd för att gå till skolan. Alla år som jag tappat har jag kommit upp, äna sen jag börja på Grans.

Jag behöver aldrig vara ensam längre. Jag har mitt gäng som jag är med varje dag.

Jag har världens bästa kompisar.

Jag har en styrka som är 100%, jag får kraft,

Hade jag inte börjat på grans, hade jag aldrig mött kompisarna som jag är med idag, Jag hade i stort sätt gått i tur.

ah de är min skola de 

ingen förstår hur dåligt jag mått, och hur illa behandlad jag blivit.

/ Angelica